Alexander Dugin: Importsubstitution och dess konsekvenser

“Det första intuitiva draget i en sådan situation är impulsen att ersätta västerlandet med något. Att byta ut allt vi kan. På så sätt kommer vi att skapa ett viss skepnad av väst som kommer att spilla över till oss genom tredjeländer, ett slags import-substitutionsnav. Vi kommer också att reproducera väst i oss själva. Först kommer det att verka som att alla dessa åtgärder är tillfälliga och att väst kommer att återhämta sig, men sedan kommer vi att börja inse att brytningen med väst är oåterkallelig. Det är absolut inte möjligt att återgå till tidigare relationer med dem. Och en enkel försoning är endast möjlig om både vi och de radikalt förändras. Det är uppenbart att alla kommer att insistera på att inte ändra sig till slutet; Följaktligen kommer importsubstitution också alltid att behöva äga rum. När detta blir mycket tydligt kommer det att finnas en resonans av vår idé om verkligheten med verkligheten själv.

Alexander Dugin — Antikeimenos #3

Antikrist som mått på tiden. I alla eskatologiska strömningar av kristendom visar sig temat Antikrist på ett eller annat sätt. I den ryska schismen spelade den alltså en grundläggande roll. Indikativt i detta avseende är uttalandet av en gammal troende, en representant för den extrema sekten av “Vagabonds” (en anhängare av den berömda “löparen” Antipas Yakovlev): Lyssna, bröder, på vad dessa smickrare säger, för det finns inget behov av att veta om Antikrist. Ja, vi har alla tro på Antikrist.

Alexander Dugin — Antikeimenos #2

Ontologin av det betecknade i traditionalismen. Vilken är den semiotiska strukturen för traditionalismen, d.v.s. av traditionen — eller, om du så vill, av den “urtraditionen”? Denna struktur representerar, med hänsyn till specifika traditioner, ett slags metaspråk som generaliserar specifika traditioners paradigmatiska egenskaper som specifika språk. Det vill säga, vi har att göra med en generaliserande uppsättning tecken, som vi kan försöka tillskriva betecknarens fält.

Märk väl: det är en speciell betecknare som inte sammanfaller med någon viss tradition eller religion. Och här är det intressanta: vad är motsvarande fält för betecknande, det vill säga beteckningarna för traditionalism? Eller, med andra ord, vilken uppsättning av konnotativa betecknare av traditionalism som utgör dess ‘essenser’ som diskurs? Har metaspråk i allmänhet (och traditionalism i synnerhet) ett denotativt eller konnotativt fält? Om metaspråk är en rent artificiell konstruktion, så finns det inget sådant fält, eftersom metaspråk endast fungerar som en teknisk beskrivning av hur verkligt språk fungerar. Men om vi erkänner (tillsammans med Guénon) att traditionalismen inte är en sammanfattande teknisk abstraktion, utan uttrycket för en permanent och överhistorisk evig struktur, så finns den där.

Alexander Dugin — Antikeimenos #1

Ontologi och erfarenhet av radikal Antikrist: semantiska, religiösa, sociologiska och statsvetenskapliga aspekter. Traditionalism och semiotik. Syftet med denna artikel är att undersöka figuren “antikrist” och det semantiska området “tidernas ände” utan hänvisning till någon speciell religiös tradition. Men figuren “Antikrist” (Ο Αντίχριστος) har som sådan en koppling till kristendomen. Följaktligen kan vi säga att vi överväger inte bara och direkt Antikrists kristna figur, utan också hans analoger. Detta leder oss till temat traditionalism. Vad är traditionalism? Det är inte en tradition. Det är den där strukturella matrisen, det där paradigmet som är gemensamt för olika traditioner. Om vi jämför dem med det moderna samhället, med New Age och med den moderna vetenskapens sekulära paradigm, finner vi att alla speciella traditioner och religioner har något gemensamt.

“Europa är slagfältet mellan två världsbilder” — Lorenzo Maria Pacini intervjuar Daria Platonova Dugina

“Vi gjorde en exklusiv intervju med Daria Platonova Dugina, filosof med examen från Moskvauniversitetet, specialiserad på neoplatonism, kunnig politisk kommentator och dotter till professor Alexander Dugin. Intervjun gjordes ursprungligen tvåspråkig (italienska och ryska), för att spridas även till den rysktalande allmänheten.”

Alexander Dugin: Det vackra Ryssland

“Idag är det ganska lätt att se hur morgondagens Ryssland kommer att se ut. Korruption — särskilt det som har att göra med förräderi mot fosterlandet — kommer först att åtalas, sedan fängslas under lång tid och sedan (eftersom de första åtgärderna inte kommer att göra så mycket nytta) till och med skickas till DNR. Ryssland kommer att bli ett slags imperialistisk stat. Zelensky kommer att sitta där en annan clown av färgrevolutionen sitter. Men bara frasen kommer att vara verklig. Ett liv. Till en början kommer det att vara svårt och ovanligt. Sedan kommer alla att gilla det. Ingen av de moderna populära personerna kommer att finnas kvar på TV eller radio. Inte en enda. Det kommer att finnas etnofolk på alla kanaler — rysk och eurasisk psykedelia, och till och med Peter Leshchenko och Vadim Kozin. Nya människor kommer att ta makten, vanligt folk.

Alexander Dugin: Detta är inte ett krig med Ukraina…

…det är en konfrontation med globalismen som ett integrerat planetärt fenomen. Det är en konfrontation på alla plan — geopolitisk och ideologisk. Ryssland förkastar allt inom globalismen — unipolaritet och Atlantism å ena sidan, liberalism, anti-tradition, teknokrati — Great Reset — med ett ord; å andra sidan. Det är tydligt att alla Europeiska ledare är en del av den Atlantistiska liberala eliten

Alexander Dugin — Kristen metafysik: Problemets väsen

Kristendomen är den tradition vars metafysiska dimension har studerats minst av allt. Detta är inte en liten paradox eftersom man skulle kunna tro att en sådan djupgående studie av kristendomen, västerlandets religion, skulle locka alla de som är intresserade av metafysik och som efter Guénon försöker förstå de mest djupgående aspekterna av Tradition. Ändå är tvisterna kring kristendomen i traditionella kretsar i regel begränsade till ganska sekundära, praktiska frågor om sakramentens virtuella initiering, frånvaron av en idé om cyklisk tid etc. I allt detta kan man se tyst konsensus bland traditionalister om att kristendomen inte är något annat än en reducerad, ofullständig tradition vars esoterism praktiskt taget har gått förlorad, och vars metafysiska innehåll inte kan frigöras från den exoteriska skolastiska teologins täta slöja och den disiga subjektiva mystikers intuitioner. Alla försök att identifiera någon överensstämmelse mellan kristendomens grundläggande principer och begreppskategorierna för andra, mer metafysiskt utvecklade traditioner (främst hinduismen) har gett ganska dåliga resultat och har baserats på ansträngda tolkningar och partiska uppmaningar att till varje pris komma fram till slutsatser som skall matcha Guénons egna idéer (det är tydligast av allt i Abbot Henri Stéphanes bok, Introduction à l’ésotérisme chrétien).

 

Vem vill egentligen ha kriget i Ukraina?

Vem provocerar Ryssland att gå in i fientligheter och varför?

Västerländska mediers mest kraftfulla informationskampanj har organiserats mot Ryssland: den här gången försöker de anklaga Moskva för att attackera Ukraina och organisera den ena bluffen efter den andra. I synnerhet har Bloomberg redan slängts sig med desinformation två gånger: först publicerade de nyheterna om början av den “ryska invasionen” den 5 februari (som de senare bad om ursäkt för), och sedan förebådade de “attacken” den 15 februari. Andra medier är inte långt efter trenden: Politico pratade om den påstådda förestående ryska “attacken” den 16 februari, och The Sun planerade till och med tidtabellen för den ryska attacken — 04:00 Moskva-tid. Det vill säga att rubriker och förfalskningar förbereds i förväg och sedan redigerar media antingen texterna i realtid eller ber om ursäkt för “misstaget”.

Alexander Dugin — Ryssland som civilisation (av kulturhistorisk typ)

Ryssland är varken en del av väst eller en del av öst. Det är en civilisation i sig. Och bevarandet av dess frihet, oberoende och självständighet inför andra civilisationer — både de från väst och de från öst — utgör vektorn för rysk historia. En annan syn på Ryssland definierar det som en oberoende civilisation. Denna position var karakteristisk för de sena slavofilerna (Leontiev, Danilevsky), ryska representanter för Eurasianism, Lillryssarna och nationalbolsjevikerna (Ustralyov, Smenovekhovtsy). I det här fallet framstår Ryssland som ett fenomen som man inte borde jämföra med ett separat europeiskt land, utan med Europa som helhet, med den islamiska världen, med indisk eller kinesisk civilisation. Danilevsky kallade detta “den kulturhistoriska typen”.

 

Oshym oshym

På tåget sträckan «Moskva-Kazan» var jag vaksam. Det fanns bara en medresenär i sovkupén för fyra personer. Av någon anledning var jag misstroende mot honom. Han var över 60. Till utseendet var han helt ofarlig. Han bytte sina byxor med dörren till kupén på vid gavel. Helt riktig och lugn kille. En tyst artig en. Sådana har en sparsam vitbrödsmacka med sig — varken vodka eller ett stekt kycklinglår. Men ingen kan lita på de äldre. De har sett så mycket genom sina liv, att ingen kan gå i god för deras psyke… Intuitivt har jag alltid känt att pensionärer är farliga. Mycket, mycket farligt. Vem vet vilka idéer de har stött på i så många år…

Det finns ingen Progressivitet: det är illusion

Förr eller senare var någon tvungen att säga det. Idén om Progressivitet är ren illusion. Tills vi gör oss kvitt med denna fördom, kommer alla våra projekt och planer, analyser och historiska rekonstruktioner — alla våra vetenskapliga idéer — att vila på en falsk grund. Det är dags att säga adjö till själva idén om Progressivitet.
Det finns ingen linjär progressiv utveckling av mänskliga samhällen.

Ryssland återvänder till Mellanöstern

Idag är det vida hävdat att Ryssland håller på att återvända till Mellanöstern. Vissa betraktar det med hat, andra med misstänksamhet, tredje med hopp. Men innan någon utvärdering utifrån olika aktörers och observatörers intressen och positioner görs måste vi först klargöra: hur kommer Ryssland att återvända? Vad representerar samtida Ryssland på den nya kartan över världsmakterna — särskilt när det gäller Mellanöstern?

Välkomna, nykomlingar!

Vi kan observera en viss ”övergångsrit”. Så tolkar jag den situation där Donald Trumps presidentskap kulminerade, nämligen i hans fall för den globalistiska elitens hand, representerad av Joe Biden. Detta är inget annat än en ”övergångsrit” – förkroppsligad av gayparader, BLM-uppror, imperialistiska HBTQ+ attacker, det världsomspännande upproret av vild feminism och den spektakulära uppkomsten av post-humanism och extrem teknokrati. Det pågår djupgående intellektuella och filosofiska processer bakom allt detta. Och dessa processer påverkar kultur och politik.

Dugins direktiv: Händelser i Palestina — Slutet är närmre än någonsin

Återigen, så tror muslimer att världens slut kommer att vara direkt kopplat till ett stort religiöst krig i Mellanöstern — i ett område som sträcker sig från Syrien till Egypten, inklusive hela det moderna Israel. Så den islamiska och arabiska världen, som idag reagerar våldsamt på det eskalerande våldet i Palestina, drivs inte bara av upprördhet över den judiska ockupationen och israelernas hårda — ibland rasistiska — beteende, utan också av förväntan på Det Sista Slaget. Både shiiter och sunnier är redo för det. När det gäller den sista tiden är båda islamiska huvudgrenarna överens med varandra. Och de ser båda lösningen på det palestinska problemet endast i förstörelsen av Israel som en judisk nationalstat.

Iran och uppfyllandet av historien

Vi måste återställa den iranska civilisationens värdighet. För att göra det måste vi bryta igenom alla begränsningar — överskrida västcentrerade begränsningar och modernistiska traditioner i Iran självt. Iran berörs också av denna anti-iranska förståelse. Det har ingenting med nationalism att göra, men den iranska civilisationen missförstås av moderna iranare själva. Vi måste återställa den verkliga skatten av iransk identitet. Iransk identitet är nästan okänd. Men med utgångspunkt från förislamiska tider och genomgång av alla typer av islamisk historia är denna identitet så vacker, så djupgående, så paradoxal … Och i alla dessa faser, i alla åldrar av Irans historia, finns det så många ignorerade skatter av denna civilisation. Detta är först och främst en uppgift för iranierna själva. Men hjälp från sanna Iranvänner som älskar Iran och iransk identitet kan också vara mycket användbar.
Iranierna skapade begreppet tid, konceptet om ett mål med historien. Och alla messianska aspekter av västerländska — judiska och kristna — traditioner har sina rötter i forntida iransk kultur. Iransk tanke skapade Shi’a-metafysiken. Vi måste se över den islamiska civilisationen för att fullt ut kunna uppskatta den iranska faktorns roll. Sådana författare som Henry Corbin startade detta arbete. Det bör fortsätta.

Indoeuropéerna

Indoeuropéernas tredje kast bestod av bönder och arbetare. Bland de nomadiska folken, såsom Skyterna, Sarmaterna, Jaszarna, Kushanerna, Sakaerna, Partierna och de vediska Arierna, bestod denna kast av herdsmän. Materialproduktion, rikedom, mat och kvinnor tillhörde främst den tredje kasten, dvs. de stod längst ner i den indoeuropeiska hierarkin.
Prästerna och kungen motsvarade himlen, krigarna luften och bönderna landet. Indoeuropéernas hela värdesystem grundades på detta, och sålunda var det i årtusenden. Alla typer av indoeuropeiska religioner, samhällen, kulturer, myter, berättelser, historiska krönikor och ekonomiska system byggdes på denna trefunktionella, patriarkala modell. Detta innebär att vara en indoeuropé betyder att man tillhör ett samhälle bestående av präster, krigare och arbetare.
“Men hur är det här kopplat till köpmän, handlare och ockrare?”, frågar du. Inte på något sätt. Sådana typer föraktades i indoeuropeiska samhällen. Kapitalismen uppträdde först när indoeuropeiska värden snabbt glömdes bort, försämrades och urartade. Indoeuropeiska samhällen kände inte heller jämlikhet, ett tecken på degeneration. De kände inte heller till feminism eller sodomi, vilket skilde sig åt från de matriarkala länderna och de icke-indoeuropeiska kulterna, som kulten av Cybele.
Den europeiska moderniteten, som avskaffade religionen, tron ​​på kungen och den himmelske fadern, kasterna, den heliga förståelsen av världen och i huvudsak patriarkatet, var början på den indoeuropeiska civilisationens fall. Kapitalism, materialism, egalitarism och ekonomism är alla hämnden för de samhällen som indoeuropéerna förde krig mot, underkastade och strävade efter att avhjälpa, som bestod av kärnan i alla indoeuropeiska folks historia. Moderniteten var slutet på den indoeuropeiska civilisationen. Det motsvarar naturligtvis nadir. Detta är inte en abstraktion, då det påverkar oss på högst direkta sätt.

De nya Magernas Manifest

Ordet Mager kommer ifrån Magi (plural av Magus), vilket i sin tur har sitt ursprung i det persiska ordet Magipati som avsåg prästerna inom t.ex. Zoroastrianismen. De mest välkända av de gamla Magerna var de tre vise männen i Bibeln. Om Magerna sägs det att de bland annat kunde tyda stjärnbilder och tolka drömmar. Så småningom har ordet Magi kommit att få sin moderna förknippning med trollkonst och det som härrör det ockulta. Jag stod i kvalet att översätta titeln som antingen Magikernas eller Magernas manifest. Jag valde det sistnämnda, då det förtydligar begreppets historiska ursprung

Manifestet för det stora uppvaknandet. Mot Great Reset.

The Great Awakening är bara början. Det har inte ens börjat ännu. Men det faktum att det har ett namn och att detta namn har dykt upp i själva epicentret för ideologiska och historiska omvandlingar, i USA, mot bakgrund av Trumps dramatiska nederlag, det desperata övertagandet av Capitol och den stigande vågen av liberalt förtryck, eftersom globalisterna inte längre gömmer den totalitära karaktären av både deras teori och praktik, är av stor (kanske avgörande) betydelse.
The great awakening mot den “the great reset” är mänsklighetens revolt mot de styrande liberala eliterna. Dessutom är det människans uppror mot sin uråldriga fiende, själva mänsklighetens fiende.

Stolt att vara illiberal

Liberalismen bygger på den grundläggande förutsättningen om att: mannen(människan) är identisk med individen. Det finns ingen annan identitet utom den individuella. Det bör appliceras universellt — i ideologi, politik, ekonomi, kultur, lagstiftning, vardag. Men som individ är mannen (kvinnan) helt avskild från alla former av kollektiv identitet — religion, ras, nationalitet, klass, sexualitet och så vidare. En sådan ren individ finns inte i verkligheten. Det representerar liberalismens moraliska mål som historisk, ideologisk, politisk och ekonomisk process.

Västvärlden och dess utmaning

Rent tekniskt dominerar den fullständigt, och globaliseringsprocesserna utvecklas i full fart, men detta är inte längre en progressiv utveckling utan en cirkulär rörelse runt ett ännu mer problematiskt centrum. Arkitekturen av post-modernitet genom sin favoritprocess gör sådana konstruktioner, där stilar och epoker är fantasifullt blandade, medan på platsen för den arkitektoniska ensemblens centrala punkt ett hål. Detta är frånvaro centrum, cirkelns pol, som representerar undergången från varelse till icke-varelse.
Sådan är också den väsentliga strukturen i den unipolära världen. I mitten av det globala väst — i USA och länderna i den transatlantiska alliansen — flammar det svarta, meningslösa hålet i postmoderniteten.
 

Turan: Nyckeln att förstå ett Ryskt Logos

Efter många århundraden och årtusenden, efter att Turan ursprungligen hade varit indoeuropéernas territorium, efter att de indoeuropeiska folken hade gett sina initiativ till andra icke-indoeuropeiska folk, såsom Altaiska och delvis Uraliska, återvände arvet från Turan återigen till Ryssland. Vi, det ryska indoeuropeiska folket, är vårdare av detta gigantiska territorium, Turan. Indoeuropéernas uppdrag har gått varven runt, från indoeuropéer till indoeuropéer, för att komma till oss.

Några överväganden om yttrandefriheten

Om vi överväger vad liberalerna avser med yttrandefriheten: så är det friheten att tala liberalt. Det är friheten att vara liberal, och om du försöker tänka på annat sätt och uttrycka din alternativa, illiberala tanke i ditt tal kommer du omedelbart att anklagas vara det öppna samhällets fiende och berövas alla [dina] rättigheter. Så, det är ett koncentrationsläger och inte yttrandefrihet. Det liberala samhället är ett stort, enormt Gulag eller Majdanek.

När liberaler kräver yttrandefriheten förstör de dessa krav genom att förbjuda all slags liberala[fria] tankar. Mer än så försöker de minska vår förmåga att tänka liberalt[fritt] utanför [deras] liberala ram. Så det är ren propaganda och hyckleri. En ny typ av orwellskt samhälle.

Sidor