Alexander Dugin: Detta är inte ett krig med Ukraina…

…det är en konfrontation med globalismen som ett integrerat planetärt fenomen. Det är en konfrontation på alla plan — geopolitisk och ideologisk. Ryssland förkastar allt inom globalismen — unipolaritet och Atlantism å ena sidan, liberalism, anti-tradition, teknokrati — Great Reset — med ett ord; å andra sidan. Det är tydligt att alla Europeiska ledare är en del av den Atlantistiska liberala eliten

Alexander Dugin — Kristen metafysik: Problemets väsen

Kristendomen är den tradition vars metafysiska dimension har studerats minst av allt. Detta är inte en liten paradox eftersom man skulle kunna tro att en sådan djupgående studie av kristendomen, västerlandets religion, skulle locka alla de som är intresserade av metafysik och som efter Guénon försöker förstå de mest djupgående aspekterna av Tradition. Ändå är tvisterna kring kristendomen i traditionella kretsar i regel begränsade till ganska sekundära, praktiska frågor om sakramentens virtuella initiering, frånvaron av en idé om cyklisk tid etc. I allt detta kan man se tyst konsensus bland traditionalister om att kristendomen inte är något annat än en reducerad, ofullständig tradition vars esoterism praktiskt taget har gått förlorad, och vars metafysiska innehåll inte kan frigöras från den exoteriska skolastiska teologins täta slöja och den disiga subjektiva mystikers intuitioner. Alla försök att identifiera någon överensstämmelse mellan kristendomens grundläggande principer och begreppskategorierna för andra, mer metafysiskt utvecklade traditioner (främst hinduismen) har gett ganska dåliga resultat och har baserats på ansträngda tolkningar och partiska uppmaningar att till varje pris komma fram till slutsatser som skall matcha Guénons egna idéer (det är tydligast av allt i Abbot Henri Stéphanes bok, Introduction à l’ésotérisme chrétien).

 

Vem vill egentligen ha kriget i Ukraina?

Vem provocerar Ryssland att gå in i fientligheter och varför?

Västerländska mediers mest kraftfulla informationskampanj har organiserats mot Ryssland: den här gången försöker de anklaga Moskva för att attackera Ukraina och organisera den ena bluffen efter den andra. I synnerhet har Bloomberg redan slängts sig med desinformation två gånger: först publicerade de nyheterna om början av den “ryska invasionen” den 5 februari (som de senare bad om ursäkt för), och sedan förebådade de “attacken” den 15 februari. Andra medier är inte långt efter trenden: Politico pratade om den påstådda förestående ryska “attacken” den 16 februari, och The Sun planerade till och med tidtabellen för den ryska attacken — 04:00 Moskva-tid. Det vill säga att rubriker och förfalskningar förbereds i förväg och sedan redigerar media antingen texterna i realtid eller ber om ursäkt för “misstaget”.

Oshym oshym

På tåget sträckan «Moskva-Kazan» var jag vaksam. Det fanns bara en medresenär i sovkupén för fyra personer. Av någon anledning var jag misstroende mot honom. Han var över 60. Till utseendet var han helt ofarlig. Han bytte sina byxor med dörren till kupén på vid gavel. Helt riktig och lugn kille. En tyst artig en. Sådana har en sparsam vitbrödsmacka med sig — varken vodka eller ett stekt kycklinglår. Men ingen kan lita på de äldre. De har sett så mycket genom sina liv, att ingen kan gå i god för deras psyke… Intuitivt har jag alltid känt att pensionärer är farliga. Mycket, mycket farligt. Vem vet vilka idéer de har stött på i så många år…

Det finns ingen Progressivitet: det är illusion

Förr eller senare var någon tvungen att säga det. Idén om Progressivitet är ren illusion. Tills vi gör oss kvitt med denna fördom, kommer alla våra projekt och planer, analyser och historiska rekonstruktioner — alla våra vetenskapliga idéer — att vila på en falsk grund. Det är dags att säga adjö till själva idén om Progressivitet.
Det finns ingen linjär progressiv utveckling av mänskliga samhällen.

Ryssland återvänder till Mellanöstern

Idag är det vida hävdat att Ryssland håller på att återvända till Mellanöstern. Vissa betraktar det med hat, andra med misstänksamhet, tredje med hopp. Men innan någon utvärdering utifrån olika aktörers och observatörers intressen och positioner görs måste vi först klargöra: hur kommer Ryssland att återvända? Vad representerar samtida Ryssland på den nya kartan över världsmakterna — särskilt när det gäller Mellanöstern?

Välkomna, nykomlingar!

Vi kan observera en viss ”övergångsrit”. Så tolkar jag den situation där Donald Trumps presidentskap kulminerade, nämligen i hans fall för den globalistiska elitens hand, representerad av Joe Biden. Detta är inget annat än en ”övergångsrit” – förkroppsligad av gayparader, BLM-uppror, imperialistiska HBTQ+ attacker, det världsomspännande upproret av vild feminism och den spektakulära uppkomsten av post-humanism och extrem teknokrati. Det pågår djupgående intellektuella och filosofiska processer bakom allt detta. Och dessa processer påverkar kultur och politik.

Dugins direktiv: Händelser i Palestina — Slutet är närmre än någonsin

Återigen, så tror muslimer att världens slut kommer att vara direkt kopplat till ett stort religiöst krig i Mellanöstern — i ett område som sträcker sig från Syrien till Egypten, inklusive hela det moderna Israel. Så den islamiska och arabiska världen, som idag reagerar våldsamt på det eskalerande våldet i Palestina, drivs inte bara av upprördhet över den judiska ockupationen och israelernas hårda — ibland rasistiska — beteende, utan också av förväntan på Det Sista Slaget. Både shiiter och sunnier är redo för det. När det gäller den sista tiden är båda islamiska huvudgrenarna överens med varandra. Och de ser båda lösningen på det palestinska problemet endast i förstörelsen av Israel som en judisk nationalstat.

Iran och uppfyllandet av historien

Vi måste återställa den iranska civilisationens värdighet. För att göra det måste vi bryta igenom alla begränsningar — överskrida västcentrerade begränsningar och modernistiska traditioner i Iran självt. Iran berörs också av denna anti-iranska förståelse. Det har ingenting med nationalism att göra, men den iranska civilisationen missförstås av moderna iranare själva. Vi måste återställa den verkliga skatten av iransk identitet. Iransk identitet är nästan okänd. Men med utgångspunkt från förislamiska tider och genomgång av alla typer av islamisk historia är denna identitet så vacker, så djupgående, så paradoxal … Och i alla dessa faser, i alla åldrar av Irans historia, finns det så många ignorerade skatter av denna civilisation. Detta är först och främst en uppgift för iranierna själva. Men hjälp från sanna Iranvänner som älskar Iran och iransk identitet kan också vara mycket användbar.
Iranierna skapade begreppet tid, konceptet om ett mål med historien. Och alla messianska aspekter av västerländska — judiska och kristna — traditioner har sina rötter i forntida iransk kultur. Iransk tanke skapade Shi’a-metafysiken. Vi måste se över den islamiska civilisationen för att fullt ut kunna uppskatta den iranska faktorns roll. Sådana författare som Henry Corbin startade detta arbete. Det bör fortsätta.

Indoeuropéerna

Indoeuropéernas tredje kast bestod av bönder och arbetare. Bland de nomadiska folken, såsom Skyterna, Sarmaterna, Jaszarna, Kushanerna, Sakaerna, Partierna och de vediska Arierna, bestod denna kast av herdsmän. Materialproduktion, rikedom, mat och kvinnor tillhörde främst den tredje kasten, dvs. de stod längst ner i den indoeuropeiska hierarkin.
Prästerna och kungen motsvarade himlen, krigarna luften och bönderna landet. Indoeuropéernas hela värdesystem grundades på detta, och sålunda var det i årtusenden. Alla typer av indoeuropeiska religioner, samhällen, kulturer, myter, berättelser, historiska krönikor och ekonomiska system byggdes på denna trefunktionella, patriarkala modell. Detta innebär att vara en indoeuropé betyder att man tillhör ett samhälle bestående av präster, krigare och arbetare.
“Men hur är det här kopplat till köpmän, handlare och ockrare?”, frågar du. Inte på något sätt. Sådana typer föraktades i indoeuropeiska samhällen. Kapitalismen uppträdde först när indoeuropeiska värden snabbt glömdes bort, försämrades och urartade. Indoeuropeiska samhällen kände inte heller jämlikhet, ett tecken på degeneration. De kände inte heller till feminism eller sodomi, vilket skilde sig åt från de matriarkala länderna och de icke-indoeuropeiska kulterna, som kulten av Cybele.
Den europeiska moderniteten, som avskaffade religionen, tron ​​på kungen och den himmelske fadern, kasterna, den heliga förståelsen av världen och i huvudsak patriarkatet, var början på den indoeuropeiska civilisationens fall. Kapitalism, materialism, egalitarism och ekonomism är alla hämnden för de samhällen som indoeuropéerna förde krig mot, underkastade och strävade efter att avhjälpa, som bestod av kärnan i alla indoeuropeiska folks historia. Moderniteten var slutet på den indoeuropeiska civilisationen. Det motsvarar naturligtvis nadir. Detta är inte en abstraktion, då det påverkar oss på högst direkta sätt.

De nya Magernas Manifest

Ordet Mager kommer ifrån Magi (plural av Magus), vilket i sin tur har sitt ursprung i det persiska ordet Magipati som avsåg prästerna inom t.ex. Zoroastrianismen. De mest välkända av de gamla Magerna var de tre vise männen i Bibeln. Om Magerna sägs det att de bland annat kunde tyda stjärnbilder och tolka drömmar. Så småningom har ordet Magi kommit att få sin moderna förknippning med trollkonst och det som härrör det ockulta. Jag stod i kvalet att översätta titeln som antingen Magikernas eller Magernas manifest. Jag valde det sistnämnda, då det förtydligar begreppets historiska ursprung

Manifestet för det stora uppvaknandet. Mot Great Reset.

The Great Awakening är bara början. Det har inte ens börjat ännu. Men det faktum att det har ett namn och att detta namn har dykt upp i själva epicentret för ideologiska och historiska omvandlingar, i USA, mot bakgrund av Trumps dramatiska nederlag, det desperata övertagandet av Capitol och den stigande vågen av liberalt förtryck, eftersom globalisterna inte längre gömmer den totalitära karaktären av både deras teori och praktik, är av stor (kanske avgörande) betydelse.
The great awakening mot den “the great reset” är mänsklighetens revolt mot de styrande liberala eliterna. Dessutom är det människans uppror mot sin uråldriga fiende, själva mänsklighetens fiende.

Stolt att vara illiberal

Liberalismen bygger på den grundläggande förutsättningen om att: mannen(människan) är identisk med individen. Det finns ingen annan identitet utom den individuella. Det bör appliceras universellt — i ideologi, politik, ekonomi, kultur, lagstiftning, vardag. Men som individ är mannen (kvinnan) helt avskild från alla former av kollektiv identitet — religion, ras, nationalitet, klass, sexualitet och så vidare. En sådan ren individ finns inte i verkligheten. Det representerar liberalismens moraliska mål som historisk, ideologisk, politisk och ekonomisk process.

Västvärlden och dess utmaning

Rent tekniskt dominerar den fullständigt, och globaliseringsprocesserna utvecklas i full fart, men detta är inte längre en progressiv utveckling utan en cirkulär rörelse runt ett ännu mer problematiskt centrum. Arkitekturen av post-modernitet genom sin favoritprocess gör sådana konstruktioner, där stilar och epoker är fantasifullt blandade, medan på platsen för den arkitektoniska ensemblens centrala punkt ett hål. Detta är frånvaro centrum, cirkelns pol, som representerar undergången från varelse till icke-varelse.
Sådan är också den väsentliga strukturen i den unipolära världen. I mitten av det globala väst — i USA och länderna i den transatlantiska alliansen — flammar det svarta, meningslösa hålet i postmoderniteten.
 

Turan: Nyckeln att förstå ett Ryskt Logos

Efter många århundraden och årtusenden, efter att Turan ursprungligen hade varit indoeuropéernas territorium, efter att de indoeuropeiska folken hade gett sina initiativ till andra icke-indoeuropeiska folk, såsom Altaiska och delvis Uraliska, återvände arvet från Turan återigen till Ryssland. Vi, det ryska indoeuropeiska folket, är vårdare av detta gigantiska territorium, Turan. Indoeuropéernas uppdrag har gått varven runt, från indoeuropéer till indoeuropéer, för att komma till oss.

Några överväganden om yttrandefriheten

Om vi överväger vad liberalerna avser med yttrandefriheten: så är det friheten att tala liberalt. Det är friheten att vara liberal, och om du försöker tänka på annat sätt och uttrycka din alternativa, illiberala tanke i ditt tal kommer du omedelbart att anklagas vara det öppna samhällets fiende och berövas alla [dina] rättigheter. Så, det är ett koncentrationsläger och inte yttrandefrihet. Det liberala samhället är ett stort, enormt Gulag eller Majdanek.

När liberaler kräver yttrandefriheten förstör de dessa krav genom att förbjuda all slags liberala[fria] tankar. Mer än så försöker de minska vår förmåga att tänka liberalt[fritt] utanför [deras] liberala ram. Så det är ren propaganda och hyckleri. En ny typ av orwellskt samhälle.

Tankar under pesten № 6 — Övervakning och straff

En kriminell ansågs inte bara vara en person av full hälsa och medvetande som hade påverkat negativt, utan också som en person som präglats av en mörk ande. Det var något onormalt med den kriminella i detta samhälle. Denna typ av avvikelse var också förknippad med sjukdom; till exempel att bli smittad med kolera eller pesten betraktades som ett brott. Fysisk patologi, moralisk patologi och begåendet av ett brott fördes närmare varandra i människors sinnen, vilket ledde till isolering av både brottslingar och de sjuka.
Det är intressant hur Foucault ser organiseringen av den tidiga psykiatriska praxisen. Medan en person som led av en psykisk sjukdom på medeltiden ansågs vara besatt av demoner(vilket motiverade användningen av fysiskt våld som en metod för exorcism), i och med övergången till sekulär, borgerlig, materialistisk kultur, så hade den transcendenta dimension av det onda försvunnit, men praxisen att straffa de psykiskt sjuka kvarblev — psykiskt sjuka människor “behandlades” med hjälp av tortyr.

Tankar under pesten № 5 — Nergal och Erra informerar oss om det viktiga

Allt verkar vara bra. Men tror du inte att en sådan inställning, om du minns pestens gudar, bara förvärrar vår situation — vi säger: det går att överkomma, vi kan klara det, det finns inget spår av Gud, vi måste lita på vår styrka och vi måste hantera pesten med våra mänskliga krafter. Men förvärrar vi därmed vår situation? Om vi applicerar den religiösa, metafysiska betydelsen av pesten, borde detta verkligen vara vårt svar? Om pesten är vettig, om pandemin vill visa att vi rörde oss i fel riktning, att vi måste ändra kursen och grunderna för civilisationen, att vi har gått för långt i att tro på det immanenta, vi tror inte ens på människor, vi tror på saker, på föremål, på teknologier, på AI, på genomer, på ett fullständigt demonterat rationellt teknokratiskt sinne, som inte längre är mänskligt och mer och mer liknar Satan och djävulen.
Intressant nog faller Nergal — pestguden, den klassiska guden i akkadisk mytologi — ner till helvetet med drottningen av helvetet Ereshkigal — och hotar att hugga av hennes huvud. Hon försöker göra honom sin fånge, men han drar sitt svärd, tar henne i håret och säger — och nu, ditt svin, kommer jag att skära halsen av dig. Då säger helvetesdrottningen Ereskigal, som föll på knäna inför pestguden Nergal — jag kan bara be dig att gifta dig med mig. Akkadiska berättelser slutar så här. Men det är intressant att solguden Nergal, pestguden Nergal kommer ner till helvetet för att få på plats och i ordning helvetets älskarinna som har uppstått mot den gudomliga ordningen.

Tankar under pesten № 4 — Pest och Dasein

Coronavirus, epidemi, pest — detta är en repetition av Kristi äktenskap, det är Han som står och bankar, som evangeliet säger. Han bankar på vår dörr och vi hör inte knackningen när vi har kul. Och när vi förstår att det sista andetaget inte är långt borta — Hans knackning, Hans närvaro grundläggande för oss.
Därför finns det inget mer kristet än en pandemi. Ingenting mer själfullt, sunt, vaket, finns för att upplysa oss än de svåra prövningar som vi är i.
Så vi undersökte tre nivåer av pestens metafysik: den existentiella, filosofiska, hegelianska och den kristna. Det verkar för mig som att vi kan prata mycket om detta, alla måste tänka på det, men enligt min åsikt sträckte vi oss efter att ta avstamp i pestens metafysik. Jag tror att det är värt att återvända till detta, det är värt att tänka på det och vi borde avsluta med det. Med vänliga hälsningar!”

ankar under pesten № 3 — Sluten nationell ekonomi och dess prioriteringar

Staten borde verkligen stärka sin ställning, men vilken typ av förstärkning av dessa positioner kommer att det att bli, i vilken utsträckning och i vilken form den kommer det att äga rum — varje nation och varje sluten stat kommer att bestämma för sig själv, utifrån sina egna överväganden. Det finns helt enkelt inga dogmer här, men de principer som jag har beskrivit är dogmer i den situation där vi är. Och när jag har slutfört detta kan jag säga att vi måste bestämma om vi accepterar det som ett långsiktigt projekt, ja, då kan vi säga adjö till globalisering. Vi lever i en post-global värld, vi bygger en post-global ekonomi och ett helt annat ämne — den suveräna ekonomin — dominerar i detta globala ekonomiska system. Detta huvudämne är den nationella slutna kommersiella staten — detta är den största aktören på världsscenen. Här blir suveränitet eller realism absolut. Och följaktligen antar vi antingen att detta är en tillfällig åtgärd och satsar på att allt kommer att återgå till globaliseringens era. Nu kommer våra regeringar att besvara denna fråga.
Och här finns det en risk: vår regering har på senare tid vant sig vid att inte vara ansvarig för någonting. Det vill säga, att oavsett vad som händer, försöker de säga att det är en fördel, allt är som planerat, det var en knepig plan. I själva verket — stopp.

Tankar under pesten № 2 — Slutet på globalismen

Globalisering kunde inte göra någonting mot coronaviruset. I början försökte man att lämna allt som det var, inte förändra någonting och inte agera mot viruset, vilket gav katastrofala resultat, och alla samhällen, inklusive de mest öppna, den mest liberala, mest globalistiska: europeiska och amerikanska — var så småningom tvungna att stänga sina gränser, genomföra kontroller, deklarera nödsituation och faktiskt att gå långt, långt borta från dessa globala institutioner som har påvisat deras fullständiga ineffektivitet, oförmåga att svara på problem, och delegera auktoritet till nationalstater. Faktiskt så var det som hände i Frankrike med Macron, i USA med Trump, i Tyskland med Merkel och till och med Boris Johnson i Storbritannien är faktiskt en återgång till nationalstater, införande av nödsituationen och, som Karl Schmitt sa, situationen av nödfall följs nödvändigtvis av att upprätta diktatur. En regent är den för Karl Schmitt, som fattar beslut i nödsituationer — Ernstfall. Coronavirus gav oss behovet av Ernstfall, dvs. nödsituationer och under dessa nödsituationer, den ultimata auktoriteten som fattar beslut, den suveräna instansen är nationalstater och deras ledare. Här är vi!

Gnostikern

Andra motsatte sig vardagens vanlighet med den hemliga energin av ras, blodets buller. Mot blandning och deformitet skapade de lagar om renhet och en ny sakralitet, en återgång till Guldåldern, den stora återkomsten. Nietzsche, Heidegger, Evola, Hitler och Mussolini draperade den gnostiska viljan i nationella, rasliga läror. Det är helt rätt att kommunisterna inte brydde sig särskilt mycket om arbetare, eller Hitler om tyskarna, men inte utav cynism. Båda var besatta av en djupare, mer uråldrig, mer absolut ambition, den gemensamma gnostiska andan, det hemliga och fruktansvärda ljuset av den vänstra handens väg. Vilka arbetare, vilka ”Arier”… Poängen är helt annorlunda.

Sidor